Jag har nu spenderat min första vecka här i Santa Barbara. Det känns på ett sätt som jag har varit här evigheter men samtidigt har tiden gått väldigt långsamt, en vecka bara? Santa Barbara som stad är helt fantastiskt och alla människor är underbara! Amerikanare är inte lika reserverade som oss svenskar. De kommer fram och pratar med en som om vi är bästa vänner trots att det är första gången man träffas. Jag älskar också campuslivet, även om standarden på lägenheten inte är den bästa och så som jag kanske önskade.

Men sen kommer vi till det där med hemlängtan.. I och med att jag så hemmakär och fortfarande bor hemma i Sverige så är detta en stor omställning för mig och jag krigas med min hemlängtan varje dag. Jag vet att första tiden är mer jobbig och att det kommer bli lättare ju mer man kommer in i det. Men ändå, det är jobbigt och det ska jag inte sticka under stolen med!

Det är så lustigt det där med hemlängtan.. När man väl åker iväg och egentligen har det hur bra som helst så längtar man hem?? Hemma finns kvar och tur är väl det! Så, familjen, Jesper och alla fina vänner vi ses snart :)